codetta

Funderat mycket över hur skört och förgängligt livet kan vara.

När det som inte får hända ändå händer, livet trasas sönder och en vän är plötsligt borta.
Vi vet inte i förväg när det sista samtalet är.

Jag tror att vi ibland kan vara så rädda för att tränga oss på att vi istället för att stanna till hellre ser bort, för att vi inte vet vad vi ska säga. Det jobbiga i livet sopas under mattan - men livet är inte alltid underbart.  Men det betyder inte att livet inte skulle vara värdefullt.

Min förhoppning är att kyrkan ska vara öppen och välkomnande oavsett om du är glad eller ledsen, pigg eller trött.
En närvarande kraft i våra liv vid både glädje, sorg och allt däremellan.
Som kan ge ytterligare en dimension i lyckan och vara ett skyddsnät när inget annat finns.