På väg tillbaka
Njuter i fulla drag av min resa i första klass och X2000. Det är lugnt, mycket plats och det finns el! Är fortfarande lite konfunderad över hur Intercity-tågen inte kan ha eluttag??? Obegripligt, framför allt om man tänker in biljettpriset och restiden...
Har haft en suverän helg och verkligen laddat batterierna. Nu är det bara att köra på. Lördagens utekväll kunde nog inte bli bättre. Har fortfarande träningsvärk i skrattmusklerna, verkar inte skratta tillräckligt i mitt vanliga liv, måste definitivt bli ändring på det - pronto. Vår alteregon skötte sig finfint, drinkarna var goda och bubbelintaget högt. Om det bara var umgänget som gjorde valet av stad skulle Göteborg efter den här helgen ligga bra till, men efter ett kyrkobesök på västkusten är sannolikheten att jag arbetar i vårt västliga stift inom överskådlig framtid liten. Predikan inleddes med att dela upp församlingen i "ni som är nya i de här sammanhangen" och "vi som varit med längre" för att sen meddela att preikan var riktad till för den senare kategorin. Sedan började hjärntvätten och försöken att få oss att känna oss otillräckliga i tro, inte tillräckligt kristna och samhällelig utveckling verkade enbart vara av ondo. Uppenbarligen fanns bara ett sätt att tro och ett sätt och tänka. Visst har jag varit med i konservsativa sammanhang förr, jag har hört frimodig kyrka i debatter men ändå var jag inte förberedd på det här. Både jag och A. var på väg att resa oss upp och gå därifrån, för predikan blev bara värre och värre. Aldrig har tiden varit så lång till nattvardsutdelandet.
Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva en kyrka där olikheter, oavsett om det gäller stadie av tro, läggning, hudfärg eller politisk tillhörighet inte skulle tillåtas. Att sitta i en fullsatt kyrka, och lyssna på en predikan med klar politisk touch, som delar in troende i olika kategorier och diskriminerar de man inte anser vara kristna på rätt sätt var skrämmande. Hur är det möjligt att vi läser samma bok och tror på samma Gud när våra återberättelser och tolkningar blir så olka?
Har haft en suverän helg och verkligen laddat batterierna. Nu är det bara att köra på. Lördagens utekväll kunde nog inte bli bättre. Har fortfarande träningsvärk i skrattmusklerna, verkar inte skratta tillräckligt i mitt vanliga liv, måste definitivt bli ändring på det - pronto. Vår alteregon skötte sig finfint, drinkarna var goda och bubbelintaget högt. Om det bara var umgänget som gjorde valet av stad skulle Göteborg efter den här helgen ligga bra till, men efter ett kyrkobesök på västkusten är sannolikheten att jag arbetar i vårt västliga stift inom överskådlig framtid liten. Predikan inleddes med att dela upp församlingen i "ni som är nya i de här sammanhangen" och "vi som varit med längre" för att sen meddela att preikan var riktad till för den senare kategorin. Sedan började hjärntvätten och försöken att få oss att känna oss otillräckliga i tro, inte tillräckligt kristna och samhällelig utveckling verkade enbart vara av ondo. Uppenbarligen fanns bara ett sätt att tro och ett sätt och tänka. Visst har jag varit med i konservsativa sammanhang förr, jag har hört frimodig kyrka i debatter men ändå var jag inte förberedd på det här. Både jag och A. var på väg att resa oss upp och gå därifrån, för predikan blev bara värre och värre. Aldrig har tiden varit så lång till nattvardsutdelandet.
Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva en kyrka där olikheter, oavsett om det gäller stadie av tro, läggning, hudfärg eller politisk tillhörighet inte skulle tillåtas. Att sitta i en fullsatt kyrka, och lyssna på en predikan med klar politisk touch, som delar in troende i olika kategorier och diskriminerar de man inte anser vara kristna på rätt sätt var skrämmande. Hur är det möjligt att vi läser samma bok och tror på samma Gud när våra återberättelser och tolkningar blir så olka?
Kommentarer
Trackback
