codetta

En tid för födsel, en tid för död,

En tid att plantera, en tid att rycka upp,

En tid att dräpa, en tid att läka,

En tid att riva ner, en tid att bygga upp,

En tid att gråta, en tid att le,

En tid att sörja, en tid att dansa,

En tid att kasta sten, en tid att samla stenar,

En tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

En tid att skaffa, en tid att mista,

En tid att spara, en tid att kasta

En tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

En tid att tiga, en tid att tala,

En tid att älska, en tid att hata,

En tid för krig, en tid för fred.

Pred 3:1-8

Allt måste kanske inte hända på samma gång. En insikt som åtminstone för mig är svår att ta till mig, jag försöker, men på nåt sätt blir det för mycket ändå.  Hur svårt kan det vara??? Eller ja, uppenbarligen är det svårt, frustrerande och otroligt irriterande att inte kunna göra det jag vill. Rädslan när hjärnan känns som den ska krypa ut, eller hela kroppen krampar i tunnelbanan på väg hem.
Men mitt i allt det här uppskattar jag ändå livet mer än tidigare, att bara vara, glädjen med musik, att umgås med mina vänner. Men också en ökad medvetenhet om att det snabbt kan vända och tänker att det också finns en tid att vara frisk och lycklig.