codetta

I slutet av september blev jag sjukskriven för utmattning. Energin tog slut, viljan var borta allt var annorlunda. Och jag var inte beredd. Alls. Från att ha haft fullt upp med jobb, val och liveti allmänhet, var det ett projekt att ta sig upp ur sängen. För avancerat att laga mat, jobbigt att äta. De första veckorna var det värsta jag någonsin upplevt, jag önskar ingen människa att behöva vara med om detsamma. Som tur var kunde jag ändå någonstans i dimman och det totala mörkret se en svag strimma av ljus och hopp. På något sätt lyckades jag se att det kunde komma något positivt ur det, om än väldigt långt borta.
Vägen tillbaka är inte enkel, att lära om allt på nytt tar tid. Att inte orka är frustrerande, att inte kunna göra det jag helst vill otroligt irriterande. Kroppen visar oroväckande tydligt när det blir för mycket. Kunde inte ens i mina mardrömma föreställa mig livet så.

Sen fyra veckor tillbaka jobbar jag halvtid, vilket är väldigt skönt. balansgången mellan arbete och återhämtning lär jag mig allt eftersom. Är glad över rotavdrag för städning, ekolådor att beställa hem och storhandling av mat på nätet för hemleverans. Allt som kan göra min vardag enklare så att jag kan koncentrera mig på det viktigaste att bli frisk.
Framöver kommer jag att skriva om min väg mot framtiden, mina funderingar om kyrkan, tro, politik och annat som kan vara aktuellt.