Utvärdering

Var hos läkaren för att utvärdera hur det gått att arbeta 75% senaste veckorna - fick klart godkänt. Ska bara vänja mig ytterliggare för att få lite mer marginaler för att den 31 maj börja jag på heltid igen. Härligt och lite skrämmande på samma gång.

Jag väldigt glad över och nöjd med mitt, trots allt, snabba tillfrisknande.  Fortsättningsvis är prio ett att må bra, fokusera på det jag anser vara verkligt viktigt och prioritera bort annat.

Välkommen tillbaka livet!


Det är påsk!

Solen lyser och det är mitt i påskhelgen. En väldigt lugn sådan för min del, där lugn och ro står överst på önskelistan. Tid att tänka, läsa, promenera och bara vara.

GLAD PÅSK!

Njuter

Jag har en ledig måndag, det är sol och livet är inte så tokigt alls faktiskt. Ska ägna dagen åt att göra inte så mycket alls och försöka bli av med det sista av min förkylning. Om tre veckor hämtar jag min katt och efter påsk hoppas jag börja jobba 75% Mycket bra som händer, firar med en kopp kaffe till.

Allt har sin tid...

Det finns en tid för allt som sker;

En tid för födsel, en tid för död,

En tid att plantera, en tid att rycka upp,

En tid att dräpa, en tid att läka,

En tid att riva ner, en tid att bygga upp,

En tid att gråta, en tid att le,

En tid att sörja, en tid att dansa,

En tid att kasta sten, en tid att samla stenar,

En tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

En tid att skaffa, en tid att mista,

En tid att spara, en tid att kasta

En tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

En tid att tiga, en tid att tala,

En tid att älska, en tid att hata,

En tid för krig, en tid för fred.

Pred 3:1-8


Allt måste kanske inte hända på samma gång. En insikt som åtminstone för mig är svår att ta till mig, jag försöker, men på nåt sätt blir det för mycket ändå.  Hur svårt kan det vara??? Eller ja, uppenbarligen är det svårt, frustrerande och otroligt irriterande att inte kunna göra det jag vill. Rädslan när hjärnan känns som den ska krypa ut, eller hela kroppen krampar i tunnelbanan på väg hem.
Men mitt i allt det här uppskattar jag ändå livet mer än tidigare, att bara vara, glädjen med musik, att umgås med mina vänner. Men också en ökad medvetenhet om att det snabbt kan vända och tänker att det också finns en tid att vara frisk och lycklig.



Energiflöde

Det är märkligt hur energin ibland bara försvinner. Idag var jag på en riktigt inspirerande konsert i Sigtuna. Så mycket själ och känsla i musiken. Härligt, men tydligen för mig också lite farligt, efter  ca en timme började det rycka i armarna och det kändes som myror promenerade i  min hjärna. Just nu verkar alltså riktigt positiva upplevelser äta upp mer energi än de tillför, smög ut och följde resten från dörröppningen. Förhoppningsvis störde jag ingen och gick ju fint att följa konserten även från min nya plats. Men jag är ändå glad att jag åkte dit, både för konserten, att träffa Linda, häng med Em och Marit och faktiskt också för att jag insåg att jag inte kunde vara kvar i konsertsalen utan att bli betydligt sämre.
Efter bilresa hem och efter Maxmat mår jag bättre, men får nog inse att morgondagen får bli lite lugnare än tänkt.

Veckan som gått

Njuter av en lugn och skön hemmakväll efter intensiv (i min nya tideräkning) vecka. Har dessutom fått många positiva besked, orkar något mera, har klarat både möte, kör, planering och fix. Det som däremot inte hunnits med är min egen övning. Hoppas på nästa vecka, men ser svårt ut då med, det kan omöjligen vara så att man ska övertrasera arbetstimmarna, varje vecka.

Det bästa sedan sist har definitvt varit besöket av Ika städ. I tisdags hem till nystädad lägenhet, tror aldrig jag upplevt något renare. Underbart! Att jag dessutom under förra helgen monterade bokhyllor och tog tag i att organisera papper, böcker m.m gjorde inte saken sämre. Hushållsnära tjänster, definitvt min favoritförändring under senaste mandatperioden.

På tal om mandatperioder var jag idag på möte med Centerpartiets kyrkopolitiska sektion för planering av våra kommande kyrkopolitiska dagar i april samt samtal inför hösten och det nyvalda kyrkomötet. Kul att träffas igen och faktiskt mycket mer inspirerande än jag trodde. Har haft lite svårt för möten sen i höstas, men idag gick det riktigt bra. Ett friskhetstecken hoppas jag.

Läste idag den här presentationen av mig själv på en väns blogg:
Kollega och vän som har ett brinnande engagemang för det mesta,
kyrkomötet tex där hon har en egen stol.

Gillar visserligen det engagerade draget hos mig själv, men det verkar lätt ta överhanden och mitt närmaste mål är att få det under kontroll Kyrkomötesplatsen har jag dock inga planer på att släppa. I övrigt fundrerar jag mycket, både på jobbinnehåll, uppdrag och fritidssysselsättning. Många frågor men hittills ytterst få svar. Tanketips någon?


RSS 2.0